KAPITEL 9 - ULRIK & ALMA

Jaha? Vad skulle man göra nu då, en sådan här varm sommardag? Jag har ju nästan blivit lite bortskämd att vara med Ulrik hela tiden. Jag tittar på klockan, 9.11. Kanske är Julia och Gustav uppe? Jag skickar ett sms till Julia:

 

”Hejsan! Lust att hitta på något? Du, Gustav och jag? :)”


 
Efter någon minut får jag ett svar.

 

”Visst! Jag saknar dig.. Kanske bada i Gustavs pool? :) Jag kan höra av mig till honom om du vill!”

 

”Okej, tack! Jag saknar dig också..:)”

 

Egentligen, herregud, vi hade ju sätts nyss.

Jag går ner i köket, och börjar rota lite efter frukost. Jag hittar några mackor som jag brer med smör och lägger ost på. Jag häller lite apelsinjuice i ett glas och går och sätter mig i soffan och slår på Tv:n. Det är Jims värld på 6:an, så jag låter det stå på medan jag äter min frukost. Jag drar handen över soffan, och kommer ihåg första gången jag och Ulrik träffades. Så sjukt pinsam jag var! Sen hur vi satt i denna soffa och kollade på Tv tillsammans. Mitt huvud var sprängt med tankar. Nu typ 3 dagar senare sov han över hos mig? Sjukt fort hade det gått.. Kanske för fort till och med? Men allt hade liksom klickat så bra mellan oss!  Jag hoppar till med ett ryck av att min mobil ringer. Hoppas det är Ulrik! Jag tittar, mycket fel, det är Julia. Jag klickar på grön lur och svarar.
-Hej!
-Hej! Jag har pratat med Gustav nu, och vi ska komma så fort som möjligt.
-Okej, vad bra! Jag måste bara äta upp min frukost så kommer jag. Förresten Julia, ska jag köpa med mig någonting? Typ fika eller nått?
Fika-monstren som vi är!!
-Ehhmm.. Aa! Gärna! Typ köp nått bara! Sa Julia, och det hördes att hon log.
-Okej, då ses vi snart! Jag la på.
Jag nafsade i mig mackorna i ett svep, klunkade i mig juicen och satt upp mitt hår i en tofs. 

När jag var färdig tog jag min plånbok och gick ut till cykeln som står utanför huset. Jag stoppar i nyckeln och låser upp, och cyklar iväg. Det är inte en sån lång väg till ICA, så det går fort. Men jag blir en aning andfådd i värmen.  Jag parkerar min cykel utanför, och går in direkt till kakhyllan. Jag tar ett ballerinarör utan några besluts ångest. Ballerina går alltid hem.  Jag betalar, hoppar på cykeln och beger mig hem till Gustav där dom säkert väntar på mig just nu.

Jag möts av återigen en stor kram av Julia, och en mindre kram av Gustav, som knappt säger hej till mig.
-HEJ GUSTAV, säger jag sakta till honom och vinkar i hans ansikte som inte rör sig en min.
-HEJ ALMA. Säger han dött tillbaka och går sin väg.
-Vad är det med honom? säger jag svagt till Julia som står bredvid  mig och iakttar.
-Jag vet inte?! Han blev så nu när du kom.
-Jaha, vilket TREVLIGT bemötande man fick här då. säger jag och skrattar.
Jag sätter mig bredvid Gustav som slött satt sig ned i en stolstol och stirrar ner i poolen. Julia går in för att hämta lite saft. Jag tar fram ballerinaröret och visar den för Gustav.
-Jag köpte ballerina! Säger jag för att locka Gustav att åtminstone se lite gladare ut. Detta är inte likt honom alls.
-Så bra dåå.. säger han slött som respons.
Jag lägger ifrån mig kakorna med en duns på bordet.
-Okej, vad är det?! Säger jag till honom, och han kollar snabbt på mig, men vänder snabbt bort blicken igen.
-Men inget, okej?!
Det plingar till i min mobil som ligger i min ficka, och jag tar genast upp den. Mamma.


 
”Hej gumman! Jag kommer hem idag, ungefär runt 17. Hoppas du har det bra, och att du har vattnat blommorna, jag saknar dig!  Puss”



Fan. Blomm-jävlarna. Jag skriver tillbaka:



”Okej, vad bra! Är hos Gustav nu. Saknar dig också!”



Jag stoppar ner mobilen i fickan.

-Var det den där Ulrik igen eller? Säger Gustav spydigt till mig, och jag reagerar direkt.
-Nej, tänk för det var min mamma! Vräker jag åt honom, kanske lite för aggressivt. Vadårå? Är du avundsjuk eller? Fortsätter jag.
Han vänder bort huvudet från mig. Jag har aldrig sett honom såhär nonchalant! Vilken liten barnunge. Orka vara tjurig? Varför då liksom? Han kan ju inte tycka jag umgåtts för lite med honom.
Jag reser mig upp och går till min cykel.
-Njut av kakorna! Säger jag irriterat till Gustav, och det syns att han skäms lite över sitt beteende.
Julia kommer och tittar lite chockat på mig när jag irriterat slänger mig på min cykel.
-Vart ska du?!
- Fråga Gustav!! Här går det ju inte att vara! svarar jag. Men du, jag ringer dig sen, så hittar vi på något, okej?
-Ehh, aa okej.. svarar Julia, fortfarande lite chockat.
-Jag älskar dig! Säger jag, och cyklar förbannat hemåt igen.
 
 
Förlåt för SUPER dålig uppdatering! Kommer uppdatera när jag kan!
 
Puss&Kram

Kommentarer
Postat av: Anonym

Älskar din novell, den är perfekt inte för barnslig! typ alla är det tror att Ulrik är typ 5 bast men hoppas VERKLIGEN ATT DU kan skriva mer snart, snälla! kram

2013-01-10 @ 17:51:04
Postat av: Tove

Håller med dig , perfekt och inte för barnslig!
MER!!! 😊

2013-01-25 @ 18:38:58
URL: http://januarychild.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0