novellerulrikmunther

När jag hade packat min väska, var jag på väg till Julia. Vad härligt det skulle bli att träffa dom äntligen! Hade gått typ 6 dagar sen, länge i vår värld. Jag behöver inte knacka på dörren, känner familjen såväl, så jag stiger rätt in.
-Hej Alma! Säger Julias mamma som går och ser vem det är. Hon håller ett par bestick i en handduk, så jag antar att hon håller på att diskar.
-Hejsan!
-Dom är där uppe, säger Julias mamma och gör en gest med handduken upp till Julias rum.
Jag går upp, och stiger in i hennes rum. Jag möts av väldigt hårda och kärleksfulla kramar när dom ser att det är jag. I alla fall Julia, av Gustav får jag en ”grabb” kram.
-Hej! säger dom i kör.
-Hej, guuud vad jag har saknat er!! Säger jag med leendes.
Haha, vad töntiga vi var egentligen. Vi har inte setts på typ… 6 dagar? Och vi beter oss som vi inte setts på 1 månad! Aja, sådana var vi!
-Guud, desamma!  Vad var det du gjorde igår, eftersom du inte kunde komma?
Vad skulle säga? Sanningen eller?
-Ehhm… jag var hos min… faster! Hon fyllde år så..
Jag väntar med att säga vad jag egentligen gjorde, kan säga det ikväll.

 Julia fungerade ungefär såhär: Om man berättade att man gick ut med någon, måste hon veta precis ALLT. I minsta lilla detalj. Särskilt om det var ULRIK MUNTHER. Herregud, jag vill inte ens tänka på det.. Och Gustav hade aldrig brytt sig särskilt mycket, kanske bara för att han är kille, eller för att vår lilla ”på G” period vi hade för läääänge sen.

Vi låg och snackade på Julias säng och klockan var ungefär 21, när min mobil plingade till. Det var Ulrik!

”Hejsan! Bin går imorgon 19.15, ska vi ses utanför typ 18.30, för att ta ut biljetter och så? :) <3”

Iiip! Gud vad sött hans lilla stavfel var som skrev bin eller för bion! Och han skickade ett hjärta också! Det kom in ett sms till, från honom.

”Ooops! Menade bion!!”

Haha, aaaww… Jag svarar:

”Haha, det blir jättebra! Vi ses vid bin då! :)<3” skrev jag tillbaka bara för att reta honom lite.

”He-he! JÄTTEkul! <3 ”

-Men vad är det Alma? Frågade Gustav mig, när jag låg och stormflinade och tänkte på Ulrik. Han tog min mobil.

-Men sluta!! Skrek jag och tog den från honom.
-Men vad är det då? frågade Julia och skrattade.
-Men inget! Sa jag och satt mig upp. Skulle jag berätta?
De kollade på mig med den där vi-vet-att-du-har-något-att-berätta-blicken-så-säg-det-nu!
-Okej, okej.. Jag ger mig. Ni vet igår kväll, när jag sa att mamma hade några vänner som komma över. De var faktiskt Ulrik Munther! Eller han kom med… Det var mammas kompisars son!!
-VAAA?! Skrek Julia och tappade hakan. Skojjar du eller?! Visste du att han skulle komma??!
-Nej, det var det jag inte visste!! Så jag blev typ sjukt chockad o sprang in på toan och gjorde bort mig totalt! Men i alla fall, så fick jag hans nummer sen, och idag så bjöd han mig på fika! Sa jag och log super stort. Och imorgon ska vi gå på bio.
Gustav bara suckade.
-Men WOW, Ulrik Munther..! sa han dött med ironi i rösten.
-Men alltså Gustav, det är en stor grej! Det är ULRIK MUNTHER!! Åh, gud vad sa han?? Frågade Julia ivrigt mig, och så började utfrågningen.

Ledsen för den super dåliga uppdateringen.. Har haft saker att göra.

Kommenterar ni en kommentar till detta kapitel lägger jag ut den nästa som fort jag kan! Ni vill väll veta vad som händer på bion dom ska på? ;) Så ingen kommentar - ingen novell!