novellerulrikmunther

Nu står jag utanför biografen med solglasögon på, och står i solen o solar. Ville komma lite tidigare idag, eftersom Ulrik fick stå och vänta på mig igår. Ville inte komma dit rusande igen som. Där står jag, med slutna ögon och njuter av solen och tänker på Ulrik. 

-Nemen, här står du och steker? Säger Ulrik och kommer gåendes emot mig. Idag hade han ett par slitna mörka jeans, ett linne och en brun lite gammeldags kofta över som han dragit upp i armarna. Och så självklart en gubbkeps på det också. Jag. Dör.
-Haha, alltid! Flinar jag och tar av mig solglasögonen.
Han ger mig en bamsekram, och jag kramar tillbaka.
-Ska vi gå in? Frågar han, och vi går in.
-Denna gång bjuder jag! Säger jag övertygande.
-Ptss! Nej, det gör du inte! säger han envist.
Jag antar att vi båda var envisa…
-Eh, JO!
-Eh.. NEJ! Envisas han.
-JOO!! Säger jag till honom envist.
-Men ååh! Suckar han. Okej, vi gör såhär: Du betalar snacksen, och jag biljetterna? Fine?
Shit. Vi var verkligen envisa båda två, haha. Men det fick väl bli bra, jag menar, han gav sig verkligen inte!
-Fine. Jag skrattar, han ler tillbaka.

Han köper biljetterna, och sen går vi för att bestämma snacks när en grupp av ungar på 11-13 års åldern kommer fram till oss lite småblyga. Antagligen för att be Ulrik om en autograf.
-Hallå, hallå! Säger Ulrik. Han är nog van vid detta.
-Kan du ge oss en autograf Ulrik? Säger en tjej som står längst fram och ser så söt ut.
-Absolut! Jag har tyvärr ingen papper eller penna med mig…
-Men det har vi! Susanna, ta fram det. Säger hon till tjejen som står bakom henne.
Visste dom att Ulrik skulle hit eller? Söta var dom i alla fall. De ger Ulrik papper och penna, och han skriver under med sin autograf.
-Såå.. här har ni! Säger Ulrik.
-Tack så mycket! Säger tjejen som står längst fram, och de piper iväg.
-Naw, så söta dom var.. säger jag till Ulrik.
-Haha jaa..
Sedan går vi och bestämmer snacks, och det blir popcorn. Standard. Man måste äta popcorn på bio. Det bara är så. Vi går in i biosalongen, och sätter oss på våra platser längst bak. Vi börjar äta av popcornen som vi ställt mittemellan oss.
-Åh! All dessa bioreklam…! Säger Ulrik stönande och slänger sitt huvud bakåt..
-Oj, oj, oj.. Någon som har dåligt tålamod här eller? Säger jag lite retsamt och puffar honom med axeln. Han skrattar och ser på mig.
-Nej, men jag håller med.. Sjukt irriterande… Vem orkar det liksom? Fortsätter jag.
-Aa, eller hur.. säger Ulrik och proppar munnen full med popcorn med hans ögon fästa på bioduken. Jag kollar på honom. Tänk om det faktiskt skulle bli någonting mellan oss? Eller var det kanske bara tillfälligt? Typ som en sommarflirt? Kanske var allt detta bara en lång dröm? Imorgon kanske Ulrik skulle dumpa mig helt, och aldrig höra av sig igen? Jag vet att man inte ska tänka såhär, men det är svårt att låta bli. Jag menar.. Det är självaste Ulrik Munther jag sitter här med. Och jag är fortfarande… jag. Nobody, liksom.
-Haha, varför kollar du på mig? säger Ulrik när han märker att jag suttit och stirrat på honom i ett tag.
-Oj, nej, jag vet inte, haha. Nu kollar vi på filmen.
Vilken timing! Tack filmen för att du började.. Vad skulle jag sagt annars? Ehh.. Joo.. Jag liksom tänkte att du kommer kanske dumpa mig när som helst och så… Nej, det hade ju inte funkat. Kanske var detta helt enkelt för bra för att vara sant, och jag var tvungen att inse det. Njuta av det. Han log mot mig så jag smälte sönder i mitt säte, och jag log tillbaka. Han tog min hand, och flyttade lite närmare mig.
-Jag hatar egentligen såna här filmer, viskade jag till Ulrik.
-Va?! Men varför sa du inte det? Vi hade ju kunnat gått på nån annan! Flinar han chockat åt mig.
-Haha, ville inte verka som en bitch. Nu kollar vi!
Han skrattade lite tyst åt mig, men det kändes ändå bra. Allt kändes så himla bra!

SUPER taggad att skriva ett till! Jag har redan börjat, hihi!
Samma sak gäller, kommentera, så lägger jag ut ett till! :)