novellerulrikmunther

När filmen var slut, gick vi ut ur folkmassan och ut genom entrén till bion.
-Måste erkänna att den var rätt bra alltså! Sa jag när vi kommit ut.
-Haha, jag sa ju det! Vad händer nu då? frågade han mig.
-Jag vet inte.. Vad är klockan?
Han kollar på sin klocka.
-Kvart i tio.
-Jag måste nog hem..
-Aa, jag med tror jag. säger han.
-Alltså om du vill, skulle du kunna följa med mig hem.
-Okej. Aa, gärna! Men jag måste hem tidigt imorgon bitti. Typ vid 6. Jag har en signering i Malmö..
-Jaha, men va kul! Jag tyckte egentligen inte det. Eller alltså, jag ville att han skulle vara här hos mig. Men det var kul för honom!
Vi började gå hem, och eftersom jag har så nära hemma så gick det ganska fort. Vi höll i handen hela vägen hem. Naw.

Väl hemma, låste jag upp och vi steg in.
-Är dina föräldrar hemma? Frågar Ulrik mig.
-Nej. Alltså min pappa bor ju i USA, och mamma är på ett jobbevent i Stockholm. Svarar jag.
-Aha, okej. Säger Ulrik.
Vi tar av oss skorna.
-Vill du ha nått att äta eller dricka… eller något? Frågar jag honom.
-Ehhm.. Jag vet inte.. Bara om du vill ha något. Svarar han mig leendes.
Jag vet att han vill ha något!
-Men är du hungrig då?
-Nej, inte speciellt. Är du?
Men åh! Måste han vara så jobbig, haha!
-Nope! Vill du ha något att dricka då?! frågar jag honom.
-Okej, okej! Visst!
Jag går fram till kylen, och han följer med.
-Vad vill du ha då? frågar jag och kastar upp blicken mot honom.
-Ja, vad finns det?
MEN HERREGUD SÖTA LILLA MÄNNISKA, SÄG VAD DU VILL HA BARA!
-Cola, juice, mjölk, vatten...svarar jag.
-Cola blir bra!
-Okej!
Jag tar fram två glas, och håller upp cola i dom. Sedan går vi upp till mitt rum, och sätter oss på sängen vid det stora fönstret.
-Kan du inte spela nått för mig? säger Ulrik när han får syn på min gitarr.
-Nej guud.. Jag är superdålig.. svarade jag.  Fast egentlig var jag rätt bra.

-Äh! Kom igen nu. Det är ju bara lilla jag. säger han samtidigt som han hämtar gitarr och ger den till mig.

-Okej då.. suckar jag, men ler.
-Yeey! Skriker han till och hoppar lite i sängen.
-Okej, okej! Ta det lugnt! Säger jag får att han inte ska bli allt för ivrig, sen tycka jag är skitdålig.
Jag börjar spela Use Somebody av Kings of Leon. Jag kollar upp mot honom, och han sitter och ler. Jag blir supergenerad. Av hela grejen liksom. Att sitta här. Just nu. Jag spelar inte särskilt långt in på låten, eftersom det går ungefär lika hela låten.
-Shit! Det var ju as bra Alma! På riktigt! Säger han och stormler chockat med stora ögon mot mig.
-Haha, men sluta! Säger jag plågat och puffar honom på knät.
-Men jag ljuger inte!
-Nu får du spela något för mig! säger jag och lägger gitarren i hans knä.
-Haha, okej.. Vad ska jag spela då?
-Vad du vill!
-Ehhmm… Okej… säger han fundersamt och tar sig själv på hakan.
Han börjar spela Soldiers. Älskar den låten. Han spelar bara två verser och två refränger.
-Oh my god, va du är bra! säger jag när han är färdig.
-Haha, tack. Att höra det från dig gör det till någon speciellt.
Jag blir generad och flinar ner mot sängen. Men snabbt kollade jag upp mot honom och han kollade redan på mig. Vi böjer oss fram mot varandra och sluter våra ögon. Vi kysser varandra. Eller snarare en lätt, mjuk puss. Det föll liksom så naturligt i ögonblicket. Oh gosh! Hans läppar var helt amazing! Det blir som att världen står still för några sekunder.  Det leder till några fler pussar, mer intensivare. Han lägger ifrån sig min gitarr på golvet, och tar sina händer på mina axlar, som vi sakta böjer oss bakåt mot sängen, samtidigt som vi kysser varandra. Herregud, vad fullkomligt underbar han är! Vi rullar runt så att jag ligger på honom. Nästan i alla fall. Han kastar av sig gubbkepsen ut i rummet så att man hör någonting dunsar ner till marken. Vi båda rycker till och stannar upp för att kolla vad det var. Min hårspray.
-Oops! Sorry.. säger han.
Jag skrattar och kysser honom igen. Som en slutkyss, eller vad man nu säger.  Och reser mig upp.
-Men! Mumlar han lite smått och kollar efter mig så fort jag går ut genom dörren. Jag ville liksom inte gå längre än så. Eller jag kunde liksom inte. Mens, ni vet.. Så jag gick in i badrummet nära intill mitt rum, för att göra mig i ordning för sängen. Sedan gick jag tillbaka in till mitt rum där antagligen Ulrik låg och väntade. Japp, mycket rätt. Där låg han.
-Haha, vad var det då? frågade Ulrik chockat, men inte argt.
-Asså jag KAN liksom inte.. säger jag generat.
-Jahaaa! Fattar! Säger han och gestikuler med händer som jag ska inte röra dig!
Jag skrattar, och han skrattar också.
Jag tar fram min pyjamas och byter om på det där ”skyddade” sättet.
-Du, är det lugnt om du sover i min säng? Orkar inte hämta madrass haha..
-Ja, det är lugnt för mig! säger han och ler lite flörtigt samtidigt som han reser sig upp för att ta av sig kläderna som han lägger på min fotölj brevid min säng. Nu har bara kallingarna kvar, hihi. DÖR. Han kryper ner i sängen igen och jag kommer följandes efter, efter att ha släckt lamporna.
Vi ligger mitt emot varandra, tätt. Och kollar in i varandras ögon.
-Jag gillar verkligen dig, Alma. Du är inte som alla andra. Säger han till mig.
-Jag gillar verkligen dig också, Ulrik.
Det leder till en till kyss, och en till.

-Nej, nu måste vi ta och sova tycker jag, ska upp tidigt imorgon. Men jag väcker dig inte, okej? Säger Ulrik.
-Jo, snälla gör det! Ber jag honom. Jag vill säga hejdå.
-Haha, okej. Vi får se! Säger Ulrik och petar till mig på näsan lite sött. 
-Gonatt nu! säger jag.
-Gonatt!