novellerulrikmunther

Jag går ner till köket för att äta frukost, klockar på klockan och ser att den är 11.00 – gud så skönt med helg! Ikväll ska mamma och jag för en gångs skull ha en lugn och skön kväll och kolla på film och käka godis. Bara vi två.
-God morgon Alma!  Säger mamma och pussar mig på kinden. Eller ska man säga förmiddag, kanske?
Det luktar ljuvligt med nybakat bröd. Det har blivit lite av en tradition för mamma att alltid gå upp tidigt och baka frukostbröd, förstår inte hur hon orkar.
-Haha, God morgon! Kan jag få äta frukost nu, jag är superhungrig!
-Visst! Du gumman, vi kan tyvärr inte ha filmkvällen vi pratade om igår, det kommer över en av mina kompisar med familj här ifrån Göteborg och äter middag. Och jag skulle gärna vilja att du hjälpte till nu på dagen, och var där på middagen.
Där rök den dagen. Fan, pallade verkligen inte vara fin för några människor jag inte ens kände.

Jag är inne på mitt rum och försöker hitta någonting någorlunda fint att ha på mig inför middagen, men samtidigt inte för uppklätt. Min telefon ringer på mitt skrivbord medan det ringer på dörren. Jag tar telefonen.
-Hallå? säger jag utan att kolla vem det är som ringer.
-Hej Alma! Svarar Gustav i andra änden.
-Hej, hur är det?
-Jo, tack. Själv? Vi sitter hemma hos Julia, lust att komma över?
-Nej, tyvärr, jag kan inte.. mamma har några kompisar som kommer över och äter middag.. Jag skulle gärna men..
-Det är lugnt, avbryter han. Kan du imorgon?
-Jag tror det, men jag ringer då.
-Ha de! Julia hälsar!
-Hälsa tillbaka!

Jag klickade av dom. Så söta dom var, och jag ville verkligen dit.
Jag sätter på mig ett par jeans och en vanlig stickad tröja. Var de tvungna att komma redan? Jag tittar mig snabbt i spegeln innan jag går ner för att hälsa på gästerna. Jag hör röster från mamma och några andra personer från hallen. Jag vill inte..
-Hej! säger nån tjej i mammas ålder till mig som jag inte alls känner igen. Jag skakar hennes hand och svarar med ett ynkligt och svagt hej.
Bakom henne ser jag en kille som står och ler lite svagt mot mig, redo att hälsa på mig. Han har blont rufsigt hår instoppat under en grå gubbkeps. Vänta, SHIT – Det är ULRIK MUNTHER! Jag får panik, blir stum och flyr in i närmaste badrum och låser dörren. Jag stirrar med stora ögon in i spegeln – Ulrik Munther – i mitt hus! Och här står jag i slappokläder, tyckte jag i alla fall. Hade jag vetat att han hade kommit skulle jag ägnat timmar innan och fixat mig och valt kläder. Varför sa inte mamma det till mig?? I och för sig har jag aldrig berättat att jag riktigt ”älskar” honom, men ändå. Varför sprang jag in hit för? Varför måste jag vara så otroligt pinsamt! Nu vågar jag ju inte gå ut… Fan. Okej nu kör jag, tänker jag samtidigt som jag öppnar dörren till badrummet.
-Jag var liksom bara tvungen att.. eeh… säger jag som någon sorts failad bortförklaring. Går det att bli mer pinsam?
-Hejsan, Ulrik, säger han till mig och sträcker fram handen. Jag antar att han förstår att han var orsaken till att jag sprang in i badrummet sådär, han är nog van.
-Alma, svarar jag och skakar hans hand blygt. Jag försöker att samla mig för egentligen vill jag bara skrika, hoppa och krama honom. Hallå -  det är ULRIK MUNTHER!?

Jag drar in mamma i köket när alla har tagit mat och gått och satt sig utomhus på balkongen. Det var kanske en 3-4 stycken, och vi hade en stor balkong.
-Varför sa du inte att det var Ulrik Munther!?! Småskriker jag lite smått förbannat mot henne.
-Oj, ta det lugnt! Jag visste inte att du gillade honom så! Vaddå, är han super känd eller?
-Jaa, mamma, jaa, det är han!! Fortsätter jag irriterat.
-Förlåt då, gå ut och ät nu gumman så kommer jag snart!
Jag går ut och sätter mig bredvid Ulrik, eftersom alla andra platser är upptagna. Han ler mot mig, och jag ler tillbaka. Han tror säkert jag är galen.

När alla har ätit färdigt ska man självklart sitta och prata i flera timmar och pinas med massa frågor som; Vad ska du bli när du blir stor då, Amanda? Vilken gymnasium ska du gå på, Amanda? Vad gillar du och göra då, Amanda? O.s.v. Ren tortyr om du frågar mig. Speciellt nu när jag har gjort bort mig så otroligt också. Jag vill bara spola tillbaka tiden och göra om allting.
-Spelar du något instrument, Alma? Frågar plötsligt Ulrik mig från ingenstans och vi lämnar snabbt de ”vuxnas” konversation.
-Lite gitarr, typ… svarar jag. Du då?
Dum fråga, jag vet ju att han spelar typ alla instrument i världen.
-Jag spelar gitarr, munspel, elgitarr, piano och typ lite trummor, svarar han och ler supersött.
Gud, jag smälter snart, han var så super socker söt!
-Men.. Du tog en paus från gymnasiet, va? Frågar jag honom, fast jag vet att han gjorde det.
-Aa, precis. Kände liksom att det blev så mycket med både skolan och musiken.
-Aa, jag förstår..
Plötsligt pratade vi om allt mellan himmel och jord, och allt kändes så bra trots min fina entré!

-Ni ”ungdomar”, skulle ni kanske vilja gå in och se på tv eller något? Det börjar bli lite kyligt ute. Frågar mamma. Jag förstår att hon vill vara själv med de andra, och hon kanske förstod att vi ville vara själva. Eller i alla fall jag ensam med honom.

Jag tittade på honom och han ler och höjer lite på ögonbrynen. Jag tar det som ett ja.
-Visst! svarar jag. Och reser mig upp för att gå in, och Ulrik följer efter.
Jag satt mig i soffan och slog på tv:n, han satt sig i andra änden.
-Vad gillar du att se på? Frågar jag honom samtidigt som jag zappar runt bland kanalerna.
-Eehmm. Ja, det var en bra fråga du! Svarar han med sin söta göteborgska dialekt och skrattar lite. Jag skrattar tillbaka. Jag sitter här med Ulrik Munther, detta är HELT otroligt! Jag tror inte riktigt jag har fattat det än. Vi sitter typ, mindre än 1 meter ifrån varandra!!
-Ska vi se på det här? Frågar jag och kollar på honom.
-Det blir jättebra.

Jag och mamma följer han och hans mamma och pappa till dörren när de ska gå efter en lång men helt underbar kväll. Tiden har gått väldigt fort.
-Du, skulle jag kanske kunna få ditt nummer, så kan vi ju kanske ses igen? Alltså om du vill såklart!! Frågar han mig försiktigt och jag blir chockad.
-Öhmm… aa, visst! Svarar jag och ger honom mitt nummer. Här!
-Tack. Ler han och kramar mig hejdå. Vi ses!
Jag får inte till några ord och vinkar bara hejdå. HERREGUD. Vad hände just? Han kan ju inte vart så intresserad av mig än, eller?

Hej, jag heter Alma! Jag är en tjej på 16 år, som bor i en ganska stor och hemtrevlig lägenhet i Göteborg med min mamma inne i centrum.  Jag är det ända barnet, vilket kan vara både skönt och otroligt uttråkande ibland. På min fritid spelar jag gitarr, och jag brinner verkligen för det! Jag kan finna mig själv sitta i mitt rum och bara spela. Man får aldrig någonting gjort. 

I min skola är jag inte alls speciellt populär, men inte mobbad på något sätt heller. Det finns bara en massa falska fjortisar på min skola.  De enda vännerna jag egentligen har är mina bästa kompisar Gustav och Julia. Jag älskar dom över allt annat! Vi är det här lilla ”tönt-tråkiga” gänget i skolan. Men det tycker självklart inte vi. Vi ser liksom helt normala ut, faktiskt, och har tusen gånger roliga än ”de andra”.  Jag och Gustav hade en grej för 2-3 år sedan, när jag var fjortis, och han var med dem ”coola” grabbarna. Vi var aldrig tillsammans, men vi kysstes och betedde oss som vi var tillsammand. Nu är vi bara vänner, och jag känner ingenting för honom.
För cirka en månad sedan fyllde denna Ulrik Munther 18 år gammal. Då var den första gången jag fick reda på vem han var (jag vet, sent). Alla mina facebook-vänner (fjortisarna från min skola) la ut en bild på honom i sin logg och skriv ”GRATTIS SNYGGASTE ULRIK MUNTHER PÅ 18-ÅRSDAGEN, JAG ÄLSKAR DIIIIIG <3<3<3”eller något liknande. Jag såg på bilden att, damn, han var rätt snygg. Jag gick in på youtube och sökte på ”ulrik munther”, var lite osäker på om t:et i Munther skulle komma före h:et, men jag lyckades skriva rätt, även om min stavning suger. Det kom upp flera träffar och jag började lyssna på hans låt ”Boys Don’t cry”, om jag inte minns helt fel. Jag tyckte den var jättebra, och började lyssna på fler och fler låtar av honom. Och jaa, jag blev fast helt enkelt.  

Jag har precis kommit hem från skolan en vanlig dag. Och här hittar ni mig nu, sittandes i min säng och lyssnar på min spotify-lista av Ulrik den bästa Munther. 
- I put my sunglasses on, just as I walk out the doooor. To hide from judging eyes and human contact over all.. sjunger jag I takt med Fool.
- Fint du sjunger gumman! Skriker mamma utanför dörren med en viss ironi I rösten från hallen antagligen.
Jag skrattar till men skäms lite.
-Tack!
Jag söker på Ulrik Munther på google och bläddrar genom alla bilder. Han var SÅ snygg! Tänk att en dag få träffa honom. Face to face. Eller typ bli tillsammans o grejer. Haha, dream on girl!