KAPITEL 8 - ULRIK & ALMA
Ulriks synvinkel:
Jag vaknar upp 06.15 av att min väckarklocka ringer, och jag stänger av den. Jag vänder mig sakta om för att se så att jag inte väckte Alma – och det hade jag inte gjort. För där låg hon och snusade tungt . Så söt hon var. Det bruna håret låg lite för ansiktet så jag förde bak det bakom hennes öron. Hon vred till och la ifrån sig ett litet läte. Jag frös till, och steg sakta upp från sängen. Jag satt på mig kläderna jag hade slängt på stolen igår kväll. Det minns jag plötsligt allting. Gud. HERREGUD! Jag finner inte ens ord för hur mysigt det var. Jag kände mig liksom så trygg i hennes sällskap. Jag går fram till hennes spegel hon har på garderobsdörren och fixar till mitt hår. Jag tar upp min gubbkeps från golvet och sätter på den på huvudet och rättar till den lite. Var det inget mer jag hade med mig? Nej, jag tror inte det. Tänker jag. Jag vänder mig om och ser att Alma nu vänt sig om i sängen, tänk om hon vaknat? Jag går fram till henne och viskar:
-Alma…?
Ingen respons. Så jag pussar henne lätt på pannan och är på väg ut ur rummet. När jag direkt kommer på. Jag kan ju inte bara lämna henne. Hon kommer ju vakna upp, och jag inte är där. Plötsligt får jag syn på en bunt gula post-it lappar. Jag tar en och skriver en liten hejdå-lapp. Nej, gud den blir ju för lång! Hon kanske tycker att jag är för ”gulligull” eller ”på” henne. Äsch, det får bli bra.. Jag tar en sista titt på Alma, sedan vänder jag och går ut genom dörren, ner för trappan, och ut på väg hem igen i morgon solen. Jag vill ju egentligen vakna upp där med henne, men vad ska man göra åt det om man är artist som jag?
Efter att ha varit hemma och duschat och bytt kläder och fått i mig lite frukost, sedan satt mig på tåget på väg till Malmö. Väl på signeringen i Malmö, tittar jag ut genom en liten glipa och ser en låååång kö av människor som väntar på mig. Jag känner mig en aning nervös, men det gör jag ju alltid vid sådana här lägen. Jag skakar på händerna och rättar till skjortan lite. Sedan går jag ut fram dit jag ska sitta och signera och hör direkt en massa skrik och jubel för mest tjejer. Jag ler stort och vinkar till dom alla, och pratar lite. Typ säger hej och tack för att dom kom. Men allt jag kan tänka på är Alma, och hur söt hon är, och hur alldeles UNDERBAR hon är. Jag sätter mig vid bordet och de första personerna kommer fram. Det är två stycken tonårstjejer på cirka 15-16 år och dom är helt exalterade och står och hoppar av glädje. Det vill ha sina, eller ja, mitt album signerat och även ta ett kort med mig. Jag sätter på mig ett leende och tänker på Alma. Fy vad jag saknar henne. Jag säger hejdå till tjejerna och nästa person kommer fram.
Borde jag skriva mer från Ulriks perspektiv? Kommentera i så fall!
KAPITEL 7 - ULRIK & ALMA
Jag vaknar med ett leende på läpparna, eftersom jag ligger här med Ulrik. Så jag vänder mig om för att väcka honom, men där finns ingen Ulrik? Juste! Han skulle ju på den här signeringen i Malmö tidigt på morgonen. Jag suckar. Han skulle ju säga hejdå… Men samtidigt är jag otroligt glad över det som hänt dagen därpå. Jag låser upp mobilen för att se vad klockan är, och om han möjligtvis skickat ett litet sms eller nått… Klockan är 8.56, men icke finns det något sms. Han kunde ju åtminstone skickat godmorgon eller nått! Inte bara stuckit! Aja, jag kunde väl inte begära så mycket antar jag. Så jag tog på mig mina tofflor som stod lite under sängen, och suckade en gång till. Jag ville inte resa mig upp. Allt kändes så himla trist utan honom vid min sida. Jag gjorde ett halvhjärtat försök att resa mig upp, och lyckades. Jag tog upp min hårspray som Ulrik haft ner på kvällen när vi var mitt upp i allt hångel, haha. Jag skrattar till, och plötsligt mår jag lite bättre. På skrivbordet hittar jag en gul post-it lapp med text på, och jag börjar läsa.
”Godermorgon sockertopp! Hoppas du sovit gott. Ledsen att jag inte väckte dig i morse, du såg så himla söt och fridfull ut i din tunga sömn.
Jag är tvungen att sluta läsa. Blir så himla varm i hela kroppen och jag spruttlar till med benen och pressar lappen intill min hals/bröst. Han är SÅ söt! Jag läser vidare.
”Tack så mycket för igår. Det var super mysigt!"
Mysigt. Mysigt. Det var MYSIGT! Ja, för det var det ju verkligen! Mysigt. Underbart. Haha.
”Vi får ta och träffas snart igen tycker jag! Jag ringer sen, kanske ikväll. Men det är så mycket nu.. Nu ska inte denna lapp bli alltför lång! Men jag hoppas du inte blev allt för förtvivlad att vi inte hann säga hejdå. Men hejdå, då! Jag kommer att tänka på dig hela dagen och jag längtar redan efter dig.. Puss och kram, Ulrik”
Hur sött?! Nej men alltså på riktigt! Hur gullig var han inte?! Hur han skrev, Men hejdå, då! Haha, skärpning Alma! Kanske var det riktiga känslor som kom och attackerade min kropp och själ. Haha, underbart var det i alla fall.
Förlåt att det blev lite kort, men annars, vad tycker ni? Kommentera 2 kommentarer (från olika personer) så försöker jag lägga upp ett nytt kapitel så fort som möjligt! Så sätt igång! Jag vet att ni kan! :D
KAPITEL 6 - ULRIK & ALMA
När filmen var slut, gick vi ut ur folkmassan och ut genom entrén till bion.
-Måste erkänna att den var rätt bra alltså! Sa jag när vi kommit ut.
-Haha, jag sa ju det! Vad händer nu då? frågade han mig.
-Jag vet inte.. Vad är klockan?
Han kollar på sin klocka.
-Kvart i tio.
-Jag måste nog hem..
-Aa, jag med tror jag. säger han.
-Alltså om du vill, skulle du kunna följa med mig hem.
-Okej. Aa, gärna! Men jag måste hem tidigt imorgon bitti. Typ vid 6. Jag har en signering i Malmö..
-Jaha, men va kul! Jag tyckte egentligen inte det. Eller alltså, jag ville att han skulle vara här hos mig. Men det var kul för honom!
Vi började gå hem, och eftersom jag har så nära hemma så gick det ganska fort. Vi höll i handen hela vägen hem. Naw.
Väl hemma, låste jag upp och vi steg in.
-Är dina föräldrar hemma? Frågar Ulrik mig.
-Nej. Alltså min pappa bor ju i USA, och mamma är på ett jobbevent i Stockholm. Svarar jag.
-Aha, okej. Säger Ulrik.
Vi tar av oss skorna.
-Vill du ha nått att äta eller dricka… eller något? Frågar jag honom.
-Ehhm.. Jag vet inte.. Bara om du vill ha något. Svarar han mig leendes.
Jag vet att han vill ha något!
-Men är du hungrig då?
-Nej, inte speciellt. Är du?
Men åh! Måste han vara så jobbig, haha!
-Nope! Vill du ha något att dricka då?! frågar jag honom.
-Okej, okej! Visst!
Jag går fram till kylen, och han följer med.
-Vad vill du ha då? frågar jag och kastar upp blicken mot honom.
-Ja, vad finns det?
MEN HERREGUD SÖTA LILLA MÄNNISKA, SÄG VAD DU VILL HA BARA!
-Cola, juice, mjölk, vatten...svarar jag.
-Cola blir bra!
-Okej!
Jag tar fram två glas, och håller upp cola i dom. Sedan går vi upp till mitt rum, och sätter oss på sängen vid det stora fönstret.
-Kan du inte spela nått för mig? säger Ulrik när han får syn på min gitarr.
-Nej guud.. Jag är superdålig.. svarade jag. Fast egentlig var jag rätt bra.
-Äh! Kom igen nu. Det är ju bara lilla jag. säger han samtidigt som han hämtar gitarr och ger den till mig.
-Okej då.. suckar jag, men ler.
-Yeey! Skriker han till och hoppar lite i sängen.
-Okej, okej! Ta det lugnt! Säger jag får att han inte ska bli allt för ivrig, sen tycka jag är skitdålig.
Jag börjar spela Use Somebody av Kings of Leon. Jag kollar upp mot honom, och han sitter och ler. Jag blir supergenerad. Av hela grejen liksom. Att sitta här. Just nu. Jag spelar inte särskilt långt in på låten, eftersom det går ungefär lika hela låten.
-Shit! Det var ju as bra Alma! På riktigt! Säger han och stormler chockat med stora ögon mot mig.
-Haha, men sluta! Säger jag plågat och puffar honom på knät.
-Men jag ljuger inte!
-Nu får du spela något för mig! säger jag och lägger gitarren i hans knä.
-Haha, okej.. Vad ska jag spela då?
-Vad du vill!
-Ehhmm… Okej… säger han fundersamt och tar sig själv på hakan.
Han börjar spela Soldiers. Älskar den låten. Han spelar bara två verser och två refränger.
-Oh my god, va du är bra! säger jag när han är färdig.
-Haha, tack. Att höra det från dig gör det till någon speciellt.
Jag blir generad och flinar ner mot sängen. Men snabbt kollade jag upp mot honom och han kollade redan på mig. Vi böjer oss fram mot varandra och sluter våra ögon. Vi kysser varandra. Eller snarare en lätt, mjuk puss. Det föll liksom så naturligt i ögonblicket. Oh gosh! Hans läppar var helt amazing! Det blir som att världen står still för några sekunder. Det leder till några fler pussar, mer intensivare. Han lägger ifrån sig min gitarr på golvet, och tar sina händer på mina axlar, som vi sakta böjer oss bakåt mot sängen, samtidigt som vi kysser varandra. Herregud, vad fullkomligt underbar han är! Vi rullar runt så att jag ligger på honom. Nästan i alla fall. Han kastar av sig gubbkepsen ut i rummet så att man hör någonting dunsar ner till marken. Vi båda rycker till och stannar upp för att kolla vad det var. Min hårspray.
-Oops! Sorry.. säger han.
Jag skrattar och kysser honom igen. Som en slutkyss, eller vad man nu säger. Och reser mig upp.
-Men! Mumlar han lite smått och kollar efter mig så fort jag går ut genom dörren. Jag ville liksom inte gå längre än så. Eller jag kunde liksom inte. Mens, ni vet.. Så jag gick in i badrummet nära intill mitt rum, för att göra mig i ordning för sängen. Sedan gick jag tillbaka in till mitt rum där antagligen Ulrik låg och väntade. Japp, mycket rätt. Där låg han.
-Haha, vad var det då? frågade Ulrik chockat, men inte argt.
-Asså jag KAN liksom inte.. säger jag generat.
-Jahaaa! Fattar! Säger han och gestikuler med händer som jag ska inte röra dig!
Jag skrattar, och han skrattar också.
Jag tar fram min pyjamas och byter om på det där ”skyddade” sättet.
-Du, är det lugnt om du sover i min säng? Orkar inte hämta madrass haha..
-Ja, det är lugnt för mig! säger han och ler lite flörtigt samtidigt som han reser sig upp för att ta av sig kläderna som han lägger på min fotölj brevid min säng. Nu har bara kallingarna kvar, hihi. DÖR. Han kryper ner i sängen igen och jag kommer följandes efter, efter att ha släckt lamporna.
Vi ligger mitt emot varandra, tätt. Och kollar in i varandras ögon.
-Jag gillar verkligen dig, Alma. Du är inte som alla andra. Säger han till mig.
-Jag gillar verkligen dig också, Ulrik.
Det leder till en till kyss, och en till.
-Jo, snälla gör det! Ber jag honom. Jag vill säga hejdå.
-Haha, okej. Vi får se! Säger Ulrik och petar till mig på näsan lite sött.
-Gonatt nu! säger jag.
-Gonatt!
Därför gjorde jag detta kapitel längre!
Vad tyckte ni om kapitlet? Ska jag ha mer fler sådana här "kärleksscener" nu när dom kommit närmare varandra? Kommentera! :)
KAPITEL 5 - ULRIK & ALMA
Nu står jag utanför biografen med solglasögon på, och står i solen o solar. Ville komma lite tidigare idag, eftersom Ulrik fick stå och vänta på mig igår. Ville inte komma dit rusande igen som. Där står jag, med slutna ögon och njuter av solen och tänker på Ulrik.
-Nemen, här står du och steker? Säger Ulrik och kommer gåendes emot mig. Idag hade han ett par slitna mörka jeans, ett linne och en brun lite gammeldags kofta över som han dragit upp i armarna. Och så självklart en gubbkeps på det också. Jag. Dör.
-Haha, alltid! Flinar jag och tar av mig solglasögonen.
Han ger mig en bamsekram, och jag kramar tillbaka.
-Ska vi gå in? Frågar han, och vi går in.
-Denna gång bjuder jag! Säger jag övertygande.
-Ptss! Nej, det gör du inte! säger han envist.
Jag antar att vi båda var envisa…
-Eh, JO!
-Eh.. NEJ! Envisas han.
-JOO!! Säger jag till honom envist.
-Men ååh! Suckar han. Okej, vi gör såhär: Du betalar snacksen, och jag biljetterna? Fine?
Shit. Vi var verkligen envisa båda två, haha. Men det fick väl bli bra, jag menar, han gav sig verkligen inte!
-Fine. Jag skrattar, han ler tillbaka.
Han köper biljetterna, och sen går vi för att bestämma snacks när en grupp av ungar på 11-13 års åldern kommer fram till oss lite småblyga. Antagligen för att be Ulrik om en autograf.
-Hallå, hallå! Säger Ulrik. Han är nog van vid detta.
-Kan du ge oss en autograf Ulrik? Säger en tjej som står längst fram och ser så söt ut.
-Absolut! Jag har tyvärr ingen papper eller penna med mig…
-Men det har vi! Susanna, ta fram det. Säger hon till tjejen som står bakom henne.
Visste dom att Ulrik skulle hit eller? Söta var dom i alla fall. De ger Ulrik papper och penna, och han skriver under med sin autograf.
-Såå.. här har ni! Säger Ulrik.
-Tack så mycket! Säger tjejen som står längst fram, och de piper iväg.
-Naw, så söta dom var.. säger jag till Ulrik.
-Haha jaa..
Sedan går vi och bestämmer snacks, och det blir popcorn. Standard. Man måste äta popcorn på bio. Det bara är så. Vi går in i biosalongen, och sätter oss på våra platser längst bak. Vi börjar äta av popcornen som vi ställt mittemellan oss.
-Åh! All dessa bioreklam…! Säger Ulrik stönande och slänger sitt huvud bakåt..
-Oj, oj, oj.. Någon som har dåligt tålamod här eller? Säger jag lite retsamt och puffar honom med axeln. Han skrattar och ser på mig.
-Nej, men jag håller med.. Sjukt irriterande… Vem orkar det liksom? Fortsätter jag.
-Aa, eller hur.. säger Ulrik och proppar munnen full med popcorn med hans ögon fästa på bioduken. Jag kollar på honom. Tänk om det faktiskt skulle bli någonting mellan oss? Eller var det kanske bara tillfälligt? Typ som en sommarflirt? Kanske var allt detta bara en lång dröm? Imorgon kanske Ulrik skulle dumpa mig helt, och aldrig höra av sig igen? Jag vet att man inte ska tänka såhär, men det är svårt att låta bli. Jag menar.. Det är självaste Ulrik Munther jag sitter här med. Och jag är fortfarande… jag. Nobody, liksom.
-Haha, varför kollar du på mig? säger Ulrik när han märker att jag suttit och stirrat på honom i ett tag.
-Oj, nej, jag vet inte, haha. Nu kollar vi på filmen.
Vilken timing! Tack filmen för att du började.. Vad skulle jag sagt annars? Ehh.. Joo.. Jag liksom tänkte att du kommer kanske dumpa mig när som helst och så… Nej, det hade ju inte funkat. Kanske var detta helt enkelt för bra för att vara sant, och jag var tvungen att inse det. Njuta av det. Han log mot mig så jag smälte sönder i mitt säte, och jag log tillbaka. Han tog min hand, och flyttade lite närmare mig.
-Jag hatar egentligen såna här filmer, viskade jag till Ulrik.
-Va?! Men varför sa du inte det? Vi hade ju kunnat gått på nån annan! Flinar han chockat åt mig.
-Haha, ville inte verka som en bitch. Nu kollar vi!
Han skrattade lite tyst åt mig, men det kändes ändå bra. Allt kändes så himla bra!
SUPER taggad att skriva ett till! Jag har redan börjat, hihi!
Samma sak gäller, kommentera, så lägger jag ut ett till! :)
KAPITEL 4 - ULRIK & ALMA
När jag hade packat min väska, var jag på väg till Julia. Vad härligt det skulle bli att träffa dom äntligen! Hade gått typ 6 dagar sen, länge i vår värld. Jag behöver inte knacka på dörren, känner familjen såväl, så jag stiger rätt in.
-Hej Alma! Säger Julias mamma som går och ser vem det är. Hon håller ett par bestick i en handduk, så jag antar att hon håller på att diskar.
-Hejsan!
-Dom är där uppe, säger Julias mamma och gör en gest med handduken upp till Julias rum.
Jag går upp, och stiger in i hennes rum. Jag möts av väldigt hårda och kärleksfulla kramar när dom ser att det är jag. I alla fall Julia, av Gustav får jag en ”grabb” kram.
-Hej! säger dom i kör.
-Hej, guuud vad jag har saknat er!! Säger jag med leendes.
Haha, vad töntiga vi var egentligen. Vi har inte setts på typ… 6 dagar? Och vi beter oss som vi inte setts på 1 månad! Aja, sådana var vi!
-Guud, desamma! Vad var det du gjorde igår, eftersom du inte kunde komma?
Vad skulle säga? Sanningen eller?
-Ehhm… jag var hos min… faster! Hon fyllde år så..
Jag väntar med att säga vad jag egentligen gjorde, kan säga det ikväll.
Julia fungerade ungefär såhär: Om man berättade att man gick ut med någon, måste hon veta precis ALLT. I minsta lilla detalj. Särskilt om det var ULRIK MUNTHER. Herregud, jag vill inte ens tänka på det.. Och Gustav hade aldrig brytt sig särskilt mycket, kanske bara för att han är kille, eller för att vår lilla ”på G” period vi hade för läääänge sen.
Vi låg och snackade på Julias säng och klockan var ungefär 21, när min mobil plingade till. Det var Ulrik!
”Hejsan! Bin går imorgon 19.15, ska vi ses utanför typ 18.30, för att ta ut biljetter och så? :) <3”
Iiip! Gud vad sött hans lilla stavfel var som skrev bin eller för bion! Och han skickade ett hjärta också! Det kom in ett sms till, från honom.
”Ooops! Menade bion!!”
Haha, aaaww… Jag svarar:
”Haha, det blir jättebra! Vi ses vid bin då! :)<3” skrev jag tillbaka bara för att reta honom lite.
”He-he! JÄTTEkul! <3 ”
-Men vad är det Alma? Frågade Gustav mig, när jag låg och stormflinade och tänkte på Ulrik. Han tog min mobil.
-Men sluta!! Skrek jag och tog den från honom.
-Men vad är det då? frågade Julia och skrattade.
-Men inget! Sa jag och satt mig upp. Skulle jag berätta?
De kollade på mig med den där vi-vet-att-du-har-något-att-berätta-blicken-så-säg-det-nu!
-Okej, okej.. Jag ger mig. Ni vet igår kväll, när jag sa att mamma hade några vänner som komma över. De var faktiskt Ulrik Munther! Eller han kom med… Det var mammas kompisars son!!
-VAAA?! Skrek Julia och tappade hakan. Skojjar du eller?! Visste du att han skulle komma??!
-Nej, det var det jag inte visste!! Så jag blev typ sjukt chockad o sprang in på toan och gjorde bort mig totalt! Men i alla fall, så fick jag hans nummer sen, och idag så bjöd han mig på fika! Sa jag och log super stort. Och imorgon ska vi gå på bio.
Gustav bara suckade.
-Men WOW, Ulrik Munther..! sa han dött med ironi i rösten.
-Men alltså Gustav, det är en stor grej! Det är ULRIK MUNTHER!! Åh, gud vad sa han?? Frågade Julia ivrigt mig, och så började utfrågningen.
Ledsen för den super dåliga uppdateringen.. Har haft saker att göra.
Kommenterar ni en kommentar till detta kapitel lägger jag ut den nästa som fort jag kan! Ni vill väll veta vad som händer på bion dom ska på? ;) Så ingen kommentar - ingen novell!
KAPITEL 3 - ULRIK & ALMA
Jag vaknar av att min mobil plingar till, och ser genast att det är Ulrik Munther! Plötsligt blir jag pigg och sätter mig upp.
”Godermorgon, Alma! Hoppas jag inte väckte dig! Lust att hitta på något idag? :) Fika vid caféet vid torget nära er klockan…15?
// Ulrik"
Jag svarar direkt:
”God morgon! Typ som en dejt, menar du? ;)”
”Absolut. :)”
”Blir toppen! Ses då :).”
Kan inte tro det, på dejt med Ulrik Munther!
Klockan är nu 14.30, och jag jäktar runt i mitt rum och letar efter en PERFEKT outfit att ha på mig. Inte FÖR fint, men finare än vad jag hade igår i alla fall! Måste skynda mig nu.
-JA! Skriker jag när jag för syn på min söta sommarklänning som jag slänger på mig snabbt. Det är lite, lite för kallt för den eftersom det är juli, sommarlov, men mulet.
När mitt smink, hår och allting är färdigt rusar jag ner för trappan förväntansfull.
- Va fin du är, Alma! Ropar mamma från köket som plötsligt får syn på mig.
- Tack mamma! Måste rusa nu, ses ikväll någon gång. Älskar dig! Säger jag snabbt och springer ut lite stressad genom dörren.
Där i parken under ett träd står en fin Ulrik Munther och väntar på mig. Han har ett par chinos liknande byxor på sig, en ljusblå skjorta och hängslen. Han är bara så otroligt fin.
-Hej! Säger jag lyckligt och går fram och kramar honom. Har du väntat länge?
-Nejdå, jag kom precis. Va fin du är!
-Tack, du med! svarar jag otroligt generad men nöjd. Och vi börjar gå mot ett café när det vibrerar i min ficka.
”Hej, skulle du komma idag eller?” skrev Julia till mig.
Fan. Jag hade ju glömt att jag skulle ringa dom. Jag kan ju åka till dom efter, det är lugnt.
”Jag kommer till er om 1 timme eller 2, är det okej?”
-Vad är det? Frågade Ulrik antagligen eftersom jag suckade åt mig själv, som glömt bort dom.
-Nej, inget.. Jag typ glömde att jag skulle till mina bästa kompisar idag, men det är lugnt.
-Asså, du måste inte alls vara med mig om du vill! Sa han förklarande.
-Jo, jag vill vara med dig!! Log jag mot honom. Oroa dig inte, de kommer förstå.
Han log tillbaka.
-Va bra.
Vi går in genom dörren till caféet och går in för att beställa, jag känner att alla stirrar på honom, och finner en viss charm i det hela att gå bredvid hans sida, och vara hans sällskap.
-Vad vill du ha? Frågar han och kollar ut över de goda bakverken.
-Jag tar vad som helst, välj du åt mig!
-Åh, nej.. Blir kladdkaka bra?
-Toppen!
Han beställer även is-té till och jag bara står här och njuter i hans sällskap.
-Så. Vart ska vi sätta oss? Frågar han.
-Där, kanske?
Vi sätter oss där jag pekade, och börjar prata.
-Jag är skyldig dig en fika sen, säger jag leendes.
-Lugnt!
När vi hade fikat klart gick vi ut genom dörren.
-Jag tror jag glömde min tröja hemma hos er igår. Är det okej om jag följer med och hämtar den? Frågar Ulrik.
-Självklart! Kom. Svarar jag med leendes. Ännu mer tid med honom!
Vi började gå, och pratade om nya glassar tror jag? Haha, jag var så borta i en låtsasvärld så det fanns inte!
-Jag kan springa in och hämta din tröja, var låg den? Frågar jag Ulrik.
-Haha, min tröja ligger hemma! Ville bara få en bra anledning att följa dig hem.
Gud vad sött! Jag fnittrade lite istället för att säga någonting.
-Jag är ledig imorgon igen, Vill du gå på bio då?
-Ja, visst! Men på kvällen i så fall, har ju lovat Gustav och Julia… säger jag i förtvivelse även ifall jag saknar dom något så grymt.
-Absolut!
-Vad ska vi se då? frågade jag med en litet flirtig min.
-Avengers igen, haha? Har du sett den? Den är as bra!
-Haha! Nej, de har jag inte. Men den verkar ändå bra, svarar jag. Jag ljög typ lite där. Jag hatar sådana filmer. Superhjältar. Usch. Ville bara inte att han skulle tycka att jag var en liten bitch som sa nej till allt. Det var väl ändå okej, att ljuga om det, eller?
-Bra! Jag kan kolla tider och så, och så kan jag messa dig sen!
-Låter bra!
Han kramade mig och det blev en lite längre kram. Ni vet, när den hålls kvar lite längre än vanligt. Lång, och härlig. Alldeles perfekt. Vi sa hejdå till varandra och jag gick in genom dörren förväntansfull inför imorgon, och lite småkär sådär.
Satt och skrev hela kvällen igår, haha... Så har flera sidor av text! Kommentera mycket, så kommer det upp snabbare!
Ha en bra dag! :)
Svar
lite privata frågor, vart bor du & hur gammal är du?
sjukt bra novell, mycket bättre än min..
har ju http://ulrikheartmunther.bloggplatsen.se/ och jag tycker verkligen om din, men det är jätte svårt att uppdatera, jag lovar.. efter ett tag går det bara inte, typ en gång i veckan.. gillar du Ulrik mycket & har du träffat han ngn gång?
kraaaam!
Svar:
Tack så jättemycket, men din är också jättebra! :) Men jag ska i alla fall försöka uppdatera så gått som möjligt, nu när det är sommarlov och allt..
Jag gillar Ulrik Munther väääldigt mycket och hans musik ÄGER! Men jag har aldrig träffat honom... :)
Kram!
Just nu har jag ett helt kapitel som väntar att får läggas upp! Men det blir imorgon.. ;)
